menu

Välkommen till mitt Miniatyrmuseum!

Varje konstnär borde få en egen konsthall!

Nu har jag skaffat mig en! Tillsammans med min snickarvän Curt har jag förverkligat en gammal idé: I över tjugo år har en halvfärdig konsthall i miniatyr stått i källaren och väntat och nu är den snart klar!

I denna konsthall kan jag förverkliga stora idéer i litet format och den kommer att komplettera varje kommande utställning. Hit kan jag också bjuda in presumtiva gäster… Varför inte låta dockan av Donald Trump beskåda bilder om människan och ekosystemet!

Här kommer betraktaren att kunna titta in på

  • ”Konst som inte finns”, miniatyrskisser av konst jag aldrig kommer att göra,
  • ”Konst som redan finns”, utprintade miniatyrer av verk som står klara i ateljén men inte ryms i utställningen
  • ”Konst som kanske kommer finnas”, miniatyrskisser till bilder jag kanske kommer måla!

Välkommen att se den i Edsvik Konsthall juni 2017 eller Norrbottens museum, feb.-mars 2018.

Varför kostar konst?

Varför kostar konst?

Det finns realiteter man sällan pratar om i konstvärlden – och inte alltid känner till…

10% kvar

Visste du att när en tavla tagit två veckor att färdigställa och konstnären ska få en svensk medellön, bör den på galleriväggen kosta runt 125 000:- . Utöver själva måleriet ska då även tid för inköp, skissarbete, ateljéstädning, bokföring,  marknadsföring,  leverans, fakturering, mailkontakt med gallerier, fortbildning m. m. inräknas !

Konstnärer blir sällan konstnärer för att hålla på med pengar och företagande, men räknas oftast som företagare när det kommer till beskattning.

Hur mycket tror du konstnären har kvar i handen av de 125.000:-? Kanske 10% om hen har tur:

  • 50% går till galleriprovision
  • 12% går sen till moms
  • En stor del av vad som är kvar efter det går sen till omkostnader (färg, ramning, transport, försäkringar, trycksaker, resor i tjänsten, telefon m m).
  • 31 % går därefter till arbetsgivaravgift
  • 30% till sist i inkomstskatt

Konstnärer sponsrar samhället

Den paradoxala situationen är att medan kunden som köpt ett kostbart konstverk tror att hen nu ”gynnat en konstnär”, kan konstnären i sin tur känna att ”nu sponsrade jag en kund”! Mycket arbete bakom verket blev ofta inte alls avlönat. En grupp norska ekonomer som följde en grupp konstnärer kunde efter en tid konstatera att konstnärerna sponsrat det norska samhället med en viss mängd arbete/konst.

 

Ofrivilliga företagare

Emma Stenström, ekonomie doktor vid Handelshögskolan i Stockholm,  som forskat på kulturföretagande i Sverige berättar att kultursektorn i Sverige omsätter 2-3 ggr mer än bilindustrin och t o m mer än livsmedelsindustrin, vilket säger något om hur viktigt det här området är för oss människor. Inom kultursektorn finns dock å andra sidan många av oss som hon benämner ”de ofrivilliga företagarna”. De flesta kulturarbetare sysslar ju med kultur just för att få göra det, inte för att expandera, importera, rationalisera tillverkningen eller skaffa fler anställda. Vi förlägger inte tillverkningen utomlands om försäljningen ökar, vi kan inte ens ta in en vikarie om vi blir sjuka, även om vi kanske ibland har fasta kostnader för t ex ateljéhyra som står och tickar.

Det intressanta för den som valt den här banan är förstås att få skapa – att förhålla sig konstnärligt är ett sätt att leva, att få vara i ”möjlighetssinnet”. En äldre kollega sa: ”Jag har aldrig varit rik men alltid känt mig så”!

Men mat på bordet behövs trots allt och konstnären behöver ta ut en lön. En svensk medellön kanske? Många konstnärer har faktiskt studielån som en läkare.

Det är därför konst bör kosta.

Visionister

”Optimisten har inte mer rätt än pessimisten, men han har trevligare”, sägs det men…

…när blir optimism farlig?

När jag för några år sedan lyssnade till en föreläsning av Johan Rockström och Anders Wijkman om läget på planeten, kände jag att man kunde ha skickat runt pappersnäsdukar bland åhörarna.

Budskapet från forskarvärlden

handlar om klimatförändringar, havsförsurning, jordutarmning, artutrotning, ozonlagret, sinande kväve-fosfor, kemikaliespridning, problem med färskvattnet, luftföroreningarna…(Orkar du fortsätta läsa, eller blev det redan för mycket?)

Där satt vi alla lugnt lyssnande

när vi egentligen borde rusat upp och undrat vad vi ska ta oss till! Men det finns en historia om hur man kokar en groda levande: Man höjer bara temperaturen en grad i taget och grodan säger:  ”Det är visserligen varmare, men bara en grad värre än det var nyss”. Vi har alla börjat vänja oss vid den här typen av nyheter och livet fortsätter i viss utsträckning som vanligt. Men situationen är inte längre vanlig:

En ny upptäckt

är att när ett ekosystem kollapsar kan det ske plötsligt och irreversibelt. Naturen kan vi tyvärr inte förhandla med. När det t ex gäller uppvärmningen vet vi inte hur långt vi kan gå. Naturen har motståndskraft, men bara till en viss punkt, sedan kan plötsligt förändringar ske trappstegsvis. Det här är en en ny kunskap som chockerat forskarna då man tidigare trott att förändringar sker mer linjärt.

I Arktis smälte plötsligt isen

med en tredjedel på ett par månader år 2007. Smälter Grönlandsisen läggs stora jordbruksmarker och städer under vatten. Detta kan ske inom hundra år men kanske mycket tidigare och blir i så fall första gången på mer än 700 000 år.

Jag var på 70-talet aktiv i miljörörelsen och många tyckte kanske då att vi var gapiga i onödan, men det läge som stor för dörren var i själva verket var långt allvarligare än även vi anade.

Så den optimistiska inställningen: ”Det löser sig nog, det har det alltid gjort förr” är inte längre adekvat . Frågan är om inte överdriven optimism just nu är rent av farlig.

I bilen hem från föreläsningen hittade jag så pappersnäsdukarna…

…och då såg jag samtidigt för min inre syn parafrasen på Krøyers målning ”Hipp, hipp, hurra!” som jag kände att jag borde måla.

I min målning pågår festen i ett begränsat rum istället för i en trädgård och vattnet stiger medan man fortsätter festa som om inget hänt. Det blev en tung bild att arbeta med och som tagit längst tid att göra.

Jag målade in  både mig själv och mina vänner i bilden – vi är alla en del av vår tid, vare sig vi vill det eller ej.

(Ovan: P. S. Krøyer: ”Hipp, hipp, hurra!”)

Visioner

Professor Rockström har nu myntat ett nytt begrepp: Det gäller inte att vara pessimist eller optimist utan visionist! Det är inte för sent att hitta lösningar för en hållbar framtid och massor av nytänkande och lösningar finns inom räckhåll.

Om just visionisterna kommer en del av min utställning i Edsvik Konstahll 2-23 juni 2017 att handla.

Välkommen.