menu
Hur kan man göra bilden mer intressant genom att måla lager på lager? En övermålning kan laseras ovanpå en kontrastrik undermålning, eller ett delvis täckande lager kan schumras över ett undre. Dessa två skilda metoder kan ge ökat liv åt både figurativa och abstrakta bilder!

Skiktmåleri med genomskinliga layrer:

Lasurtekniken bygger på genomskinliga färgskikt där ljuset som träffar bilden reflekteras i både övre och undre lager vilket bilden ger mer djup. Bröderna van Eyck tog under 1400-talet talet fram ett metodiskt sätt att arbeta i skikt som sedan blev vanligt under renässans och barock.

 

Få nästa lager att fästa

I lasyrmåleri i olja måste man följa en viss kemi, man målar från magert till fett. Det första skiktet gjordes ofta förr i tempera. Temperafärg bildar alltid ett sugande skikt som nästa lager därför fäster bra på. Du kan också använda akrylfärg eller mager oljefärg (oljefärg förtunnad med lösningsmedel) till det första skiktet.

  • Ovanpå tempera kan du fortsätta med tempera eller oljefärg.
  • Ovanpå akryl kan du fortsätta med akryl eller oljefärg.
  • Ovanpå mager oljefärg kan du fortsätta med fetare oljefärg.

 

Gör tre olika burkar

När du vill späda ut oljefärgen använder du i lager för lager allt fetare oljeblandning. Blanda gärna tre olika mediumburkar i förväg, det förenklar proceduren. Recept finner du i slutet av denna text.

 

Hårt vax som konsistensmedel

Oljefärgen du målar med ska aldrig bli tunnare än ”smör i solsken” aldrig som skirat smör! Vill du göra en tunn färg (en lasyr) och du tycker den blir för rinnig när du späder den med linolja, förtunning och harts kan du tillsätta något canubavax som konsistensgivare i blandningen. Canubavaxet är betydligt hårdare än bivax och löses med linolja i vattenbad till en krämig pasta. (Ett vattenbad så som när du t ex smälter choklad). Pastan förvaras sedan lufttätt i burk. När du vill tunna ut din färg för att få den mer genomskinlig utan att rinna blandar du litet av pastan med ditt målarmedium.

 

Konstharts

Det finns även en konstharts från W & N, ”Liquin”, som man för detta ändamål kan blanda ut färgen med. (Liquin finns i fast form på tub, i geléartad form på flaska och lös på flaska. I detta fall behövs den geléartade varianten ”original”). OBS! Liquin är ett starkt luktande ämne.

 

Undermålning i gråskala

En undermålning kunde ibland förr byggas upp i gråskala, s.k. ”grisaille”, för att sedan övermålas i tunna genomskinliga färgskikt. Detta hade en ekonomisk fördel då det gick åt mindre pigment till ytorna – t ex den blå färgen var mycket dyr. I det första lagret kunde man då koncentrera sig på valörerna (mörker och ljus) för att i övermålningar sedan fokusera på kulörerna.

 

Det är bra att göra en liten färgskiss

Inför en större lasyrmålning gör jag alltid en färgskiss så jag vet ungefär hur jag vill att bilden ska se ut. Därefter planerar jag de olika ytornas under och övermålningar. Skissen har jag intill mig under arbetets gång.

 

Undermålning i avvikande färg

En undermålning i färg ska ha något annorlunda färger än det tänkta slutresultatet. Men övermålningen ska inte skilja sig för mycket från undermålningen. Om kontrasten är för stor försvinner trompe l´oeil-effekten. Titta på färgcirkeln och använd färger som ligger intill varandra, inte diametralt motsatta. Undermålningen kan t ex vara i kallare färger varpå man laserar över med varmare färg eller tvärtom. En rosaröd gör sig fint på en tomteröd eller på en brun, en mörkare blå över en ljusare etc.

 

Undermålningen måste vara kontrastrik

Det viktiga är att undermålningen har stora valörskillnader (har tydliga skillnad mellan mörker och ljus) eftersom varje nytt övermålat, genomskinligt färglager gör bilden mörkare och mindre kontrastrik. Det ljusa i undermålningen måste alltså vara riktigt ljust och det mörka riktigt mörkt. Mellantonerna tillförs sedan till stor del i övermålningen.

 

Undermålningen måste vara helt torr innan den övermålas.

 

Det högsta ljuset och det lägsta mörkret läggs till allra sist

Slutligen tillför du det djupaste mörkret igen (som övermålningen har gjort lite ljusare) och det högsta ljuset (som övermålningen delvis har släckt). Ljuset målar du på mycket försiktigt med täckande färg. Täckande färg kan te sig som fläckar på en annars genomskinlig lasyr, så gör det sparsamt.

 

De pigment man använder i övermålningen ska vara laserande pigment.

På oljefärgstuberna står en beteckning som anger om den är täckande eller tranpsparent. Tyvärr finns ingen standardisering på området, man måste lära sig varje fabrikats symboler.

 

Ska man använda vitt i lasyrer?

Vitt används egentligen aldrig i riktiga lasyrer då vitt aldrig är helt genomskinligt, men ingen regel utan undantag: Ibland kan man med fördel lägga på ”slöjor”!

 

Och nu till ett helt annat sätt, övermåla med täckande färg:

Schumrad övermålning

I målningen på bilden ovan har jag målat gråblå färger på en terrakottagrund. Övermålningen är inte laserad utan schumrad med täckande färg.

Lagren skiljer sig åt i kulör men jag använder överallt samma ljus- eller mörkervärde i övermålningen som i undermålningen. Övermålningen är målad med täckande, nästan outspädd färg men penseldragen är ”schumrade”, d v s målade med fast, opak färg som fäster på grängens toppar och bara täcker duken glest.

fb.com/anna.toresdotter kan du se en kort video där jag målar ett landskap på liknande vis.

 

Avmagrad färg

Målar man med tjockt pålagd färg”avmagrar” man färgen till det första lagret genom att låta den ligga på en papperspalett som suger upp linoljan litegrann. Nästa lager schumras,”duttas” eller läggs på med kniv med outspädd färg på vanlig palett.

 

 

Olika recept:

Målarfärgen bör inte rinna vid lasering, den sjunker då ner i dukens gräng och blir inte till det genomskinliga skikt som  ger den optiska effekt vi eftersträvar. Ytan på en uppmålad rinnig färg ser istället prickig ut då den landat i dukgrängens ”dalar”. För att späda ut färgen till  en konsistens av ”smör i solsken” (inte skirat smör!) behövs ett något trögflytande målarmedium. Det ska ge ett lager som är fetare än undermålningen och inte rinna. Du kan t ex använda 60% linolja, 40% harts en liten gnutta förtunning samt smält canubavax. Vaxet smälter du enklast tillsammans med linolja i vattenbad och förvarar i en liten lufttät burk.

Soloxiderad linolja

Du soloxiderar (förtorkar) kallpressad linolja genom att hälla den på en bakplåt i en halv cm tjockt skikt och ställa i ett soligt fönster att för att oxidera i några veckor. (Skydda från damm med plastfolie som du gör lufthål i). När oljan oxiderat tillräckligt är den tjock som sirap och färdig att sparas lufttätt på burk för att användas i blandningar. Du kan också försöka få tag på ”avslemmad” linolja som torkar mycket bättre än annan linolja.!

Tempera

Temperaemulsion:

  • 1 del olja
  • 1 del ägg
  • 2 delar vatten ( För fetare emulsion använd en del vatten)

Du skapar enkelt temperafärg genom att knäcka ett ägg i en burk och sedan använda skaldelarna som mått för linolja en gång och vatten två gånger. Mixa emulsionen med mixerstav. Blanda pigment med vatten till yoghurtkonsistens och lägg i burk med lock. Häll upp det våta pigmentet lite i taget på paletten och blanda med temperaemulsionen.

Tempera torkar i två steg. Vattnet dunstar första dygnet, sedan tar oxideringen av oljan lika lång tid som oljemålning tar att torka. Bilden kan målas över med oljefärg redan dagen efter.

 

Magrare och fetare medium för oljemåleri: Burkarna 1:an, 2:an och 3:an

  • Burk nr 1 –  Till första lagret späds färgen med 90% förtunning och 10% linolja.
  • Burk nr 2 – Vid första övermålningen späder man med 60 % soloxiderad eller avslemmad linolja och 40% förtunning samt en liten tillsats av damarharts. (Detta är även ett bra all-round-medium för den som inte vill måla i skikt utan á la prima.)
  • Burk nr 3 – Till slutlasyren använder du ett fetare medium nästan utan lösningsmedel: 60% soloxiderad linolja, 40 % damarharts samt bara en liten gnutta förtunning.

 

Purtrido

Det har använts sedan 1500-talet och är en blandning av lika delar vit oljefärg och äggoljetempera (med kasein). Den torkar fortare än vanlig oljefärg och lämpar sig väl då man t ex måste höja valörerna här och var i en oljemålning. Torkar fortare, ger renare klanger och är starkt täckande.

 

Ingredienserna

Linolja är olja pressad ur linfrö och finns att tillgår i olika former.

Rå linolja har kortare molekylkedjor och tränger lättare in i underlaget än den kokta. Linolja gulnar alltid något när den med åren torkar. Helst ska du i måleriet därför använda Clarified linseedoil, linolja som blekts.

Avslemmad linolja har renats från antioxidanterna som förhindrar oxideringen, den torkar bäst.

Kokt linolja har större molekyler, tränger därför sämre in i underlaget. För att den ska torka har man tillsatt sickativer. Den gulnar mycket mer än den råa oljan och vi använder inte den i konstmåleri.

Liquin (ett konsthats från W&N) är som nämnts tidigare, mycket praktiskt då det torkar fort (ibland över natten beroende på vilket pigment du använder). Men det känns annorlunda att arbeta med, det har inte riktigt samma smidighet som linolja. Det är också skadligt att inandas.

Sickativ Att påskynda torkningen av oljefärg med hjälp av sickativ kan vara vådligt ur två aspekter: Det är dels giftigt, dels kan sickativer med tiden förändra färgen. Tålamod är mest miljövänligt och ett varmt syrerikt utrymme kan vara bra att ha i väntan på att ett skikt ska oxidera fullständigt (- en solig fönstersmyg, ett pannrum eller utrymmet bakom en frys). Har du bra luktsinne? När bilden inte längre luktar färg är den helt torr!

Förtunning Den minst skadliga på marknaden heter Skonsam förtunning och säljs av Färgriket. (Varning dock för deras linolja som nästan inte torkar).

Damar består av hartset (kådan) från en särskild buske från Sundauöarna. Det används till mellanfernissa (hälften damar och hälften förtunning), men också i blandningar för målarmedium. Damar gör att färgen torkar jämnare, fortare och med högra glans. Hartset är löst i förtunning (balsamterpentin). Med tiden blir balsamterpentin trögflytande och icketorkande så med åren kan en burk med damar av den anledningen bli för gammal. Mastix, ett annat harts, kommer från mastixbusken, är något sprödare men anses finare och är dyrare.

 

Oljegulning
Valnötsolja och vallmoolja gulnar mindre än linolja. Linolja gulnar mycket tyvärr.
Oljemålningar gulnar i mörker (och kan blekas i ljus). Den gulnar mer i rött ljus än i blått, den kemiska processen är okänd.
Soloxiderad linolja gulnar mindre och standolja – polymeriserad olja– gulnar minst.

Kopallack finns att köpa som medium. Det användes ibland i äldre måleri och är mycket härdigt.

 

Soloxiderad linolja torkar snabbt med djup glans.
Häll upp i flat skål ½ cm.
Bara från april-augusti är dagarna så långa att det går att göra.
Glasskiva med luftinsläpp över mot damm.
Rör om då och då mot skinnbildning.

Ingen luft får komma i kontakt med oljan när den lagras. Förvara i flaska utan luft. Häll över på mindre flaskor.
Glycerider spjälkas annars i glycerol och oljesyra.
Då den härsknat, torkar den långsamt och ofullständigt, mörknar och får ökad sprickbildning.
Oljan ska alltså inte lukta härsket!

Om vax tillsättes till ett medium, gör det bara med 3% (canubavax, t ex)

 

Valnötsolja har använts sedan 1400-talet
Gulnar mycket mindre, torkar något långsammare och ger färgen en fin, smöraktig konsistens. Tyvärr blir den inte lika hård efter torkning som linoljan och härsknar mycket fortare.
(Man kan med fördel förvara den i kylskåp och framförallt i flaskor utan luft).

 

Vallmoolja torkar långsamt men gulnar nästan inte alls. Den ger liksom valnötsoljan en smörartad konsistens. Färgen är öppen länge så du kan fortsätta i kanske en vecka med målningen innan den har torkat. Men sen kan man inte måla något lager ovanpå den. Det leder nästan alltid till sprickbildning enl. Doerner. Men den eftermjuknar i vissa fall (om den torkat i mörker, om färgen blev för utspädd med olja) och är därför inte så lämplig som linoljan.

Om man stryker upp dessa tre oljor på en glasskiva och låter torka ser man att de torkar mycket saktare utan färgblandning. När de gjort så börjar de ändå mjukna och rinna. Så sker inte i lika hög grad om de blandats med något pigment och inte alls om underlaget är något sugande.

 

Exempel på laserande färger

BLÅ: I stort sett alla blå färger är laserande, utom Cerulean. Rembrandt har många fina laserande pigment i sitt sortiment, t ex 576 Phtaloblågrön som är en blå mycket klar och blandbar färg. (Hos W & N heter samma färg ”Winsor Blue green shade”).

GRÖNA: Sapgreen, grönjord eller smaragdgrön funkar bra eller Rembrandt 681.

GULA: Beckers gul är halvlaserande men Rembrandt 272 är hellaserande. Indian Yellow är en mycket pigmentstark, laserande gul.

BRUNA: Rembrandts ”Asfalt” nr 414 eller ”Stil de Grain brun” 418 är två bra laserande bruna.

Umbror och siennor är annars halvlaserande (till skillnad från ockror som är täckande).

RÖDA: Laserande röda kan vara kinakrdionrött från Beckers (en kall röd) eller Rembrandt 317 ”transparent red medium”.

SVART: Elfenbenssvart eller järnoxidsvart. (Varning för lampblack som är helt täckande).

VITT: Vitt är aldrig helt laserande, men det finns en ”laserande vitt ” i Rembrandts sortiment som är en svagt täckande vit och passar till slöjbildningar av olika slag (t ex. rök, dimma, tunna tyger.)

Källa: Bland många böcker framförallt ”Oljemåleriet” av Akke Kumlien, men också till stor del egna erfarenheter.

Snabbtorkande pigment

Pariserblå
Ljusockra
Umbror
Neapelgul
Koboltblå

 

En titt på Flora Bowleys dekorativa lager-på lager-måleri

Flora Bowley arbetar med dekorativt måleri i lager på lager. Hon använder en metod som kort kan sammanfattas så här:

1

Ös på med färg på en duk, men välj endast ett par färger som ligger nära varandra i färgsfären, se Kolormondo: www.kolormondo.com

2

Låt det torka och ös sedan på med massor av färg igen, men använd nu motsatta färger i färgbollen. Se till att inte ha alla tre grundfärgerna igång samtidigt, det ger smutsigare färger. Använd inte för genomskinlig utan släpp istället igenom det undre lagret här och var genom att lämna öppet eller schumra med pastos, outspädd färg.

Tänk dig att den slutliga bilden ska ha en huvudsaklig färg som delvis samspelar med en motsatt färg. Sen kan det därutöver finnas flera andra små färger med i bilden, men de ska bara sticka fram här och där och ha en underordnad betydelse. Använder du alltför många färger i samma bild blir den lätt rörig.

3

Lägg in former! Samla på dina egna favoritformer och figurer. Vad brukar du klottra? Skapa dem i bilden genom att dra upp linjer med en levande penselföring och färglägg vissa partier. Åstadkom levande linjer genom att rulla penseln lätt mellan fingrarna. Stämpla med allsköns redskap som majskolvar, köksredskap, löv eller vad du hittar på! Använd till då flytande, flödig färg.

Om du nu gör detta i olja har du möjlighet att prova dig fram och ångra dig och göra om!

4

Kontrasterna. Titta på målningen i spegel, fundera över var du kan lägga in mer mörker och mer ljus. Du behöver då inte nödvändigtvis använda helt svart, du kan använda en blandning av en av bildens färger och svart.

 

 

Tizians måleri

Man kan se en tydlig skiljelinje i måleriet före och efter Tizian. Han revolutionerade målarkonsten samtidigt som han byggde vidare på Bellini och på sin lärare Georgiones koloristiska tradition. Innan Tizian var formerna stelare och färgerna klarare. Likt kyrkfönstrens glasmåleri hade ytorna homogena färger. Hans banbrytande stil visar sig särskilt i de senare verken som är mindre skarpa och i ännu högre grad har en harmonisk färgsättning. Den teknik han gärna använde på slutet är förbluffande enkel och ger samtidigt ett energiskt uttryck:

  • Han började med att grunda med venetianskt rött i ett jämnt lager.
  • Ovanpå denna grund tecknade och målade han formerna på samma gång och använde då gult rött och svart för dagrar, mellantoner respektive skuggor.
  • När det torkat målade han sedan flera lager av tunn, genomskinlig färg. Dessa lade han främst på de ljusa partierna. Rosa på rött, gulare färg på hudtoner.
  • I ett sista lätt lager bestod av outspädd, ljus färg som han gnuggade ut med penseln. (En teknik som kallas ”frottage”). Det här ger ett fint ljus och en harmoniskt sammanhållen färgskala i bilden.

 

Ang hållbarheten med olja ovanpå akryl

Använd inte akrylfärg för tjockt och glansigt om du vill skapa en slät yta som oljan kan hålla på. Bindningen mellan oljefärg och akryl är en mekanisk, inte en kemisk ( man kan säga att de är ”limmade” eller ”sammanflätade” ) .Tunna lasyrer av akryl på duk kommer sannolikt inte att fylla dukens gropigheter (”gräng”) helt, vilket ger oljefärg något att greppa på. Matt akryl är att föredra framför glans då det är en bättre yta för oljefärg att fästa på.

Om du vill vara noga angående målningens flexibilitet så är akrylen när den har torkat flexibel medan oljefärg blir mindre och mindre böjlig ju mer den torkar – överväg av detta skäl att måla på ett styvt stöd, såsom träfiberskivor i stället för en flexibelt såsom duk.

Mark Gottsegen, författare till The Painter Handbook, säger att det finns ”anekdotiska hänvisningar till misslyckande med oljefärg som applicertas över akryl, men inga bestämda och samstämmiga uppgifter från konservatorer och en hel del brister i målningar kan i allmänhet spåras till andra felaktiga konstnärtekniker … ”.

En informationsbroschyr utgiven av Golden konstnärsfärger säger: ”Även om vi har gjort studier av de mest blanka av våra akrylfärger under oljefärg har vi inte sett några tecken på delaminering, men vill man vara på den säkra sidan föreslår vi matt finish. ”

Själv har jag genom åren arbetat på detta vis då och då och har exempel på målningar som stått sig fint i över trettio år trots en hel del temperaturväxlingar och hårdhänt behandling.

 

Medeltida tekniker

Giotto nydanade äggtemperamåleriet.
Man brukade på hans tid riva pigmenten i vatten och sedan blanda dem med äggula.
Det tog avsevärd tid innan detta blivit vattenfast, därför fick man vara snabb i övermålningen så man inte löste upp underlaget. Måleriet utfördes med smala parallella penselstreck som ofta följde föremålets former.
Figurer fick en undermålning av grönjord och teckningen förstärktes av svart, vitt och guldockra.
Under renässans och barock blev det mörkare imprimiturer i botten med en ljus teckning ovanpå av krita eller tempera. Ovanpå detta höjdes dagrarna.

På van Eyckarnas tekniska landvinningar bygger både renässansens och barockens måleri.

I den venetianska skolan använde man en grovgrängad, mörkfärgad duk (caput mortum med andra mörka pigment) varpå man målade i optiskt grått (vita schumringar) i purtrido.

På liknande vis målade t ex Tizian: Tempera i botten med frottage av vitt (med ljusockra) övermålades med oljefärg som blandats med medium av soloxiderad linolja med harts.
Hans elever slarvade ibland med temperaundermålningen som byggde upp valörerna. Det gjorde att tavlorna då mörknade när oljefärgen i de övre lagren försåpades. Tizians egna verk har inte råkat ut för det då han hade bra valörskillnader i undermålningen.


Källa: Till stor del Akke Kumliens bok ”Oljemåleriet” och i övrigt egna erfarenheter.

Mer för elever:

Studiebesök Thielska Galleriet

Måla vatten

Träd i konsten

Studiebesök på Nationalmuseum

Spontan lek med färg och form

Människor i rörelse

Landskap

Om olja

Materiallära

Färglära

Skiktmåleri

Så målar jag ljus

Idéer och kompoisition

Om Akryl

Om Tempera

Viktigt om hälsa

Memoreringssånger

Elevutställning

Ta med till kursen