Träd

Till terminskursen, nov 2019:

Det landskap vi omger oss med blir ofta en del av vårt symbolspråk. Träden, med sin stam, sina rotsystem och uppsträckta armar, har i konsten och i mytologin ofta varit en metafor för människan. Jag använde själv under en tid träd som symboler i min konst för att uttrycka olika existentiella tankar. Men när jag diskuterade träd med min isländska konstnärskollega tittade hon däremot förvånat på mig och utbrast: – Träd? Det sade inte henne så mycket. På Island är de flesta träd sedan länge nerhuggna.

Träd är levande varelser och har många biologiska funktioner som påminner om djurens: De kan kommunicera på både kemisk väg via luften och via rotsystemen och när de t ex nås av en varning för skadedjur kan de agera med lämpligt försvar. När ett träd skadas sänds en signal genom trädet även om den inte är lika snabb som vår smärtreaktion. Den fortplantas sakta, bortåt en meter per minut. De kan också skicka näring till andra träd, till vissa andra som ”de valt” att stödja.

Träden är viktiga i olika ekosystem. Träd drar till sig regn, (något man länge vetat men tidigare ej förstått hur det går till). De binder kol ur luften och gör om det till kolhydrater och en del av detta socker sipprar ut via myriader små fina rottrådar och ger näring till mikrolivet i jorden. Tack vare detta gör sedan mikrolivet arbeten med jordmånen till gagn för all övrig vegetation.

Jag hörde en läkare mena att den ro vi känner i naturen delvis kommer sig av att vi känner oss hemma i dessa mönster – vi är själva skapta efter dem. Våra nervsystem, våra lungors alveoler, allt formar sig i förgreningar som liknar trädens. Det Japanska begreppet ”skogsbad” har nu spritt sig hit.

Carl Fredrik Hill: Trädet och flodkröken III (Bois-le-Roi).
NM 1863

Som ung vistades jag en tid i Indien och fascinerades av de stora banyanträden. När jag senare bodde ett tag i Australien och återsåg dem, kom de in i min konst: I en serie stora blyertsteckningar fick de gigantiska vridna, uråldriga stammarna gestalta mänskliga relationer. Dessa bilder ingick i en utställning som visades på museum i Sverige och i Tokyo. (Se nedan.)

I Norden levde naturväsendena kvar längst i Europa – kyrkan brydde sig av någon anledning inte så noga om att rensa ut dem när Tor, Oden och andra föreställningar sparkades ut. Vi vet ännu alla vilka dessa väsen är – vi har väl sett John Bauers illustrationer! Faktum är att John Bauer var influerad av en norsk konstnär som gett ut en sagobok med liknande bildspråk: Teodor Kittlesen. I Kittlesens sätt att stilisera och komponera ser man tydligt influenser av det japanska bildspråket. Litegrann av det japanska kan därför anas även hos vår egen folkkäre skogsskildrare.

Världens näst äldsta träd är 6000 år gammalt och finns i Tanzania men världens äldsta nu levande träd är rotsystemet till en liten enslig gran på Fulufjället i Dalarna vars rotsystem är 9500 år!

De resliga tallarna är för mig ett signum för det Norrbotten där jag vuxit upp och jag sökte mig förstås till en tallbeklädd bergknalle för att bygga mitt bo när jag flyttade hit ner till Roslagen. Dessa träd har jag kvar att gestalta!

Nedan följer några korta tips för den som vill måla träd. Stammar i motljus har lockat mig (se de två små målningen nedan). I dessa bilder låter jag blekare och svalare färger bygga upp träden i bakgrunden och mörkare färger skapa dramatik i förgrunden. Solljuset får i vissa partier ”fräta ur” motivet. Många små färgskiftningar på samma yta ger bilden liv.

Ett annat sätt att måla träd kan vara som i skisserna nedan: Börja med himlen, fortsätt med mörkret genom att måla en siluett av grenverket och sedan här och där lägga på de belysta partierna. Använd då en täckande grön som t ex kromoxidgrön. (Den är färgintensiv men går att bryta med ljusockra och indianyellow.)