För att skapa en föreställning som fördjupade målningarnas innehåll anlitade Anna Toresdotter dansare.
Annas dräkter, musik och dikter formade tillsammans med dansen föreställningar, som framfördes på Stockholm Artfair i Sollentuna -95 och därefter på ett tiotal gallerier i Mellansverige fram till 2003.
DANS OCH KONST
Jag hade en gammal dröm om att få sammanbinda olika uttryck och letade efter en dansare som kunde ”dansa” mina bilder. Till min glädje fann jag Lotta Palmstierna, både koreograf och dansare, som hade en vision om att skapa dans till målningar.
FLERA FÖRESTÄLLNINGAR
Vi hade ett givande samarbete under min separatutställning på Stockholm Art Fair då Lotta med danspartner Jörgen Karlsson framförde en föreställning varje timme till min musik och dikt.
Samarbetet med Lotta Palmstierna fortsatte sen i min turnerande utställning ”Att famna” med en dansföreställning kring inre livsvillkor och kring moderskapets styrka och skörhet.
Den visades vid ett tiotal av mina utställningar. Lotta arbetade fram koreografin i samråd med mig efter bilderna och dikterna.
DRÄKTER
Mina blyertsskisser av dräkter lät jag sömmerskan Astri Semb sy upp, varefter jag målade dem. Dräkterna användes både som en del i dansen och en del av utställningen. Då Lotta även hade andra uppdrag anlitades en ersättare för dansen: Giuditta A. Sunnermark. Hon hade precis samma mått och kunde därför passa i dräkterna!
För mig som konstnär kändes denna föreställning verkligen som någonting ”fullt och färdigt”. Det var en stor tillfredställelse i att det som skulle gestaltas blev framfört.
MIN NYFÖDDA
Med kraften
hos de första späda hjärtbladen
som skirgrönt tränger
ur den ännu hårda jorden,
förebådar du min vår.
Jag vill kupa mina nariga händer
runt dig,
få vara ditt växthus.
Din hudlösa tillit
lyser upp
ett glömt rum i mig.
Och även mina kantigheter
blir tydliga i denna klarhet.
Du fördjupar mitt liv
och gör mig dödlig:
Doften av din blomning
sprider sig in i mina vardagsminuter
och en dag ska du nämna mig
som en som funnits.
I detta kretslopp
flyktar tiden
och det viktigaste är
de självklara trådarna
mellan dina hjärtkamrar
och mina
just nu.
.
LIVSRUM
Solen går upp och ner
och från varsin ö
sänder vi ständigt
röksignaler och kodade budskap
över svalget.
Som bladets två sidor:
i åtskildhet förenade.
När jag känner min ö
och står på stadig strand
bygger jag lätt en hållbar bro
mot dig.
När jag känner mitt landskap,
dess blommande ängar
och branta raviner,
kan jag leda dig där.
Mellan oss ett rum:
Ett mellanrum.
Mellan oss luft:
Ett luftrum,
där våra duvor och drakar
får finnas i frihet.
Och längre ner
vid botten av havsdjupen
blir alla våra öar
samma berg-
i åtskildhet förenade.
Anna Toresdotter
Läs mer