Ovan: Samtalsinspiratörer övar inför vernissage i Edsvik Konsthall.
.
Anna berättar:
Inför min separatutställning i Edsvik Konsthall i mars 2014 anlitade och instruerade jag, 25 personer för att gå runt och samtala med de som ville i publiken.
Varje gallerist och var konstnär önskar väl att publiken på något vis ska beröras och reflektera, att konsten ska nå fram och det här uppskattades även av publiken och av inspiratörerna.
Forskning visar att en grupp människor som dagligen fick analysera bilder efter en viss utprövad modell efter en tid var mätbart friskare. De sov bl. a. bättre, var piggare, hade tendens till mindre medicinering och en mer positiv syn på sin livssituation. Kontrollgruppen som fått lika mycket samtal men kring vardagliga ting visade inga förändringar alls.
Att just utrycka sig kring bilder kan alltså påverka oss människor väl. Denna metod bygger på professor Wikströms långa dokumenterade forskning kring bildsamtal. Denna metod har bl a använts i vården men nu tillämpade jag detta på en vernissage!
Syftet med projektet var inte att förmedla de idéer som fanns till grund för bilderna i min utställning, inte att beskriva något eller att undervisa. Inte heller att undersöka publikens reaktioner. Samtalsledarnas roll var bara att vara ett lyssnade öra och att med hjälp av vissa frågeställningar väcka och stimulera betrakatarens egen symboliseringsförmåga. Samtalen var alltså helt fokuserade på att lyfta fram betraktarens egen upplevelse. Inget dokumenterades, ingen prestation fanns involverad.
Projektet blev ur flera synvinklar uppskattat. Publiken kände sig lyssnad till, många stannade längre än de tänkt från början och hade mycket att berätta och starka känslor utrycktes, en del skrattade, någon grät. Inspiratörerna berättade hur utställningshallen, från att ha varit stilla, plötsligt ljöd av innehållsrika möten. Många besökare återkom senare till utställningen med nya personer i sällskap.
Styrkan i den bildsamtalsmodell professor Britt-Maj Wikström forskat upplever jag bl. a. ligger i att den ger makten till betraktaren. Man behandlar i samtalet denotation och konnotation, d v s vad bilden föreställer och vad betraktaren upplever kring det men bjuder också med enkla frågor in betraktaren till att bli medskapare av bilden. “Det här vill vi göra om!”, sa flera av inspiratörerna.