10 Vart går vi?
Vi släpper ut för mycket koldioxid men bara några få procent mer mull i planetens matjordar skulle kompensera våra utsläpp, menar många forskare. Tyvärr har både svensk och internationell jordbrukspolitik istället fokus på kvantitet – att odla stora mängder spannmål. Detta sätt att odla utarmar jordarna och minskar deras förmåga att binda kol!
Hur skulle ett framtida jordbruk kunna se ut?
En studie av Emma Johansson lyfter bland annat fram att en omställning till ett kretsloppsjordbruk fordrar olika former av stöd, men istället bromsar krångliga EU-regler. Det är bönderna som tar störst risker i livsmedelskedjan och samtidigt får minst betalt.
Läs om forskning av Emma Johansson forskare vid Lunds universitets centrum för uthållig samhällsutveckling.
Läs om forskning av Emma Johansson forskare vid Lunds universitets centrum för uthållig samhällsutveckling.
Illustration: Emma Johansson www.emmalijohansson.com I bilden sammanställs många olika idéer från de svenska bönder som deltog i hennes studie.
När djurhållning och växtodling sker på samma gård kan gödslet bli till gödning i växtodlingen. Djurfoder kan odlas på gården i form av vallodling där marken får stå orörd länge och binda kol.
Det kolinbindande mikrolivet i jorden gynnas av täckgrödor så att marken inte behöver ligga naken en del av året och av perenna grödor som minskar behovet av jordbearbetning.
Biologisk mångfald gynnas av att en variation av grödor odlas och samodling kan ske av en mångfald av arter. Man kan även integrera buskar, frukt- och nötträd i jordbrukslandskapet.
Minskad fossil energianvändning kan bl a åstadkommas av solpaneler som genererar en del av gårdens el.
Förändrat beteende hos konsumenter är också viktigt så att lokalproducerade, säsongsanpassade och kolinlagrande grödor efterfrågas ännu mer och köttkonsumtionen minskar.
Ett ökat samarbete mellan lantbrukare ser man också framför sig och gårdar med t ex webbaserade gårdsmarknader, så kallade “rekoringar” och färre mellanhänder.
Trädalléer på ett sädesfält ger skydd åt både pollinatörer och fåglar. De ökar mängden svamphyfer i marken som i sin tur håller samman och göder jorden. Akvarell, Anna Toresdotter.
EU-projektet BERAS: Djur och grödor på samma gård minskar kväveutsläpp och ökar kolinbindningen
Arthur Granstedt, docent vid Södertörns universitet ledde EU-projektet BERAS som visar att det på sikt inte behöver kosta mer att ställa om. Vi skulle dessutom bli mindre beroende av utlandet (idag måste vi importera både foder, konstgödsel och besprutningsmedel till jordbruket) lagra in mer kol och släppa ut mindre kväve i Östersjön. Våra jordar skulle inte behöva utarmas utan kunna hållas levande i generationer. Läs om det tioåriga internationella EU-forskningsprojektet BERAS
I ett kretsloppsjordbruk går djurens gödsel ut på åkern och djurfodret odlas på gården i så kallad vallodling med kvävebindande växter. De kvävebindande växterna som lusern och klöver bygger upp jordens näringsinnehåll och mikroliv. Mikrolivet gynnas också av att jorden får vara grön så mycket som möjligt. Det finns olika tekniker man kan använda för att inte låta jorden ligga naken. Man kan att vintergrödor eller täckgrödor, använda skonsammare plöjning m m.
Plöjningsfritt eller skonsammare plöjning
Josef Appell började med plöjningsfritt jordbruk helt enkelt för att tjäna pengar på sparad arbetstid och bensin! Han har idag ökat avkastningen på den gård han driver med 20-30 % och säljer idag de skonsammare maskiner han själv tagit fram.
Möt en regenerativ bonde
Kristina var sjukgymnast men bestämde sig för att sluta sitt vanliga jobb och i stället skapa sin egen mat – på naturens villkor!
Det här vet få idag: Vi hade ett kretsloppsjordbruk i Sverige. Vad hände med det?
Efter en tid av svår svält på 1700-talet infördes i början av 1800-talet på kungligt initiativ en nyordning med växelbruk och kvävebindande växter. Syftet var att skapa en god självhushållning i Sverige och det ledde till ett blomstrande svenskt jordbruk . Befolkningen ökade på 150 år från 2 miljoner till 7 miljoner, vi försörjde dessutom en halv miljon hästar och till och med exporterade livsmedel! Men det avbröts i mitten av 1900-talet. Varför? Läs mer här nedan:
Självförsörjande på ett fossilfritt, ekologiskt jordbruk – varför slutade vi?
Efter en tid av svår svält i Sverige på 1700-talet, kom i början av 1800-talet kronprins Bernadotte till Sverige. Han instiftade då Kungliga Svenska Landbruksakademin med syfte att skapa en god självhushållning i Sverige, Det nya man började med var att låta jorden vila vissa år i så kallat “växelbruk,” och att låta den gödas av kvävebindande växter som klöver, lusern och baljväxter.
Efter en tid hade man genomfört en förändring till vad vi idag skulle kalla ett ekologiskt jordbruk som gav fina skördar utan att tära på mullen. Det byggde tvärtom upp matjorden. Det var ett jordbruk med kretsloppstänkande, där solen var motorn och där kvävebindande växter både gödslade jorden och gynnade mikrolivet. Djuren åt det som växte på gården och djurens gödsel gick ut på åkern. Alla delar som ingick i kretsloppet gynnade ömsesidigt varandra.
Hundrafemtio år senare hade befolkningen ökat från 2 miljoner till sju miljoner och Sverige till och med exporterade livsmedel. (Det gav samtidigt foder till en halv miljon hästar!) Vi hade dessutom skapat starka, levande jordar. Det här var ett jordbruk utan vare sig fossil energi eller import av gödsel, foder eller bekämpningsmedel, men en stor del av befolkningen arbetade på den tiden med jorden.
Kretsloppen bröts
Efter andra världskriget när billig energi gjorde stordrift populärt, drabbade det tänkandet tyvärr även jordbruket som blev alltmer specialiserat. Man delade upp spannmålsodling och djurhållning så att djurens gödsel inte längre blev till näring på åkern. I stället började man importera konstgödsel, som i sin tur dödar mikrolivet i jorden (och som läcker ut ofantliga mängder i Östersjön, nu världens sjukaste innanhav.) Man slutade låta djur gå ute och beta och upphörde i stor utsträckning med att odla växter som både gödde jorden och var djurfoder. I stället började man importera foder.
Detta nya sätt att odla gjorde växterna känsligare för angrepp. Insektsbesprutning började importeras i stora mängder – vilket också dödar mikroliv! Vi utarmar nu sucsesivt den odlingsjord som ska bära oss.
Idag skulle vårt jordbruk stanna om importen avbröts. Minst hälften av vår mat är importerad, och den som produceras här i Sverige är antingen beroende av importerade insatsmedel eller enorma mängder energi.
Forskning visar vägen
Vi ska inte återgå till det gamla, menar Artur Granstedt, tidigare docent vid Sveriges Lantbruksuniversitet, men vi ska ta vara på all den kunskap som finns och kombinera den med ny! Han har i många år drivit ett EU-projekt med 48 pilotgårdar och 50 forskare, från alla länder runt Östersjön som visade att ett kretsloppsjordbruk bygger upp mullen i stället för att tära på den. Det släpper ut betydligt mindre koldioxid och kväve och klarar sig utan giftbesprutning. Det ger näringsrikare mat som håller bättre vid lagring och kan vara ekonomiskt lönsamt. Man har i detta projekt även stakat ut vägar för hur en omställning i Sverige skulle kunna ske. En nödvändig förändring om vi ska kunna nå våra klimatmål och få en långsiktigt uthållig försörjning. Det är ännu ganska få som inser det grundläggande systemfelet i dagens jordbruk och försörjning med livsmedel där vi tär på våra framtida resurser och miljö.
Ska man inte jorden ligga naken och plöjd? Hur går det till?
Det kan ske på olika vis. Man kan plantera en täckgröda med ytliga rötter som matar jorden med solenergi under en så stor del av året som möjligt. Täckgrödan skuggas så småningom av den växande huvudgrödan. Man kan sedan så i smala fåror och låta täckgrödan vara kvar runtom.
Det finns också maskiner som inte plöjer så djupt, utan skär av ogräset ytligare.
Växtföljd, och vallodling (odling av växter som djuren kan äta och som samtidigt bygger upp jordkvalitén) är också markvårdande.
Siffror talat till mig sällan
men minns en så tydligt
trettio
Odlingsbar jord försvinner
som trettio fotbollsplaners yta
varenda dag
Konstgödsel och plöjning
ger jorden ingen ro
Låt den vara
– Eva Bernhardtson
Läs mer