menu

6 Succession

Ett naturområde utvecklas i en viss ordning där jorden till en början domineras av bakterier, medan svamparnas mycelnätverk växer till med åren.

Ogräs och ettåriga grönsaker trivs i en odlingsjord med mycket jordbakterier, medan träden och de fleråriga växterna vill samarbeta med svamparnas stora, underjordiska nätverk.

Men med en plöjning sliter vi sönder och torkar ut dessa svamptrådar, “svamphyfer” och kastar tillbaka odlingsjorden i dess utveckling…

Ylva berättar:

Från nakna stenhällar till skog

När vår stenplanet var ny och marken var helt kal började livet skapa organiskt material allteftersom. Det började med bara ett tunt lager av döda små varelser, men med tiden blev lagret tjockare och tjockare. Låga, kortlivade växter skapade mer organiskt material där lite större växter kunde överleva. Sedan kom större och större växter som kunde överleva från år till år och till slut täcktes marken av stora träd, en riktig skog!

Den här ordningen gäller än!

Den här successionen från bar mark till uppvuxen skog gäller fortfarande. Om du lämnar en jordplätt bar så kommer först ettåriga ogräs, sedan lite mer robusta ettåringar som vi kallar grönsaker. Därefter dyker fleråriga buskar upp, sedan slår små träd rot och i slutänden är hela plätten igenvuxen och blir till skog.

I början finns mest bakterier i jorden

Detta är viktigt att tänka på när du planerar att odla någonting. Ettåriga grönsaker och fleråriga fruktträd befinner sig på olika ställen på den naturliga successionen. Precis i början, där ogräs och ettåriga grönsaker trivs, är jordlivet i marken dominerat av bakterier. Bakterier är snabba på att föröka sig, men tar sig inte särskilt långt under sin livstid. Svamphyfer förökar sig och växer till mer långsamt. De kan bli väldigt gamla och bygger hela tiden upp sitt nätverk. Detta tar tid, så i början av en naturlig succession finns det nästan bara bakterier i jorden, men ju längre tiden går så kommer det fler och mer svamphyfer på plats.

Bakteriers eller svampars kväve?

Växter som hör hemma tidigt i den naturliga successionen trivs med den typ av kväve som bakterier ger ifrån sig, nitrat. Växter som hör hemma senare i den naturliga successionen vill ha kväve i den form som svamphyfer ger, ammonium. Så grönsaker och fruktträd tris inte i samma jord.

Svamparnas mycel trasas sönder när vi plöjer

Vårt sätt att bedriva jordbruk, sen 10 000 år tillbaka, ställer till det för mikrolivets samverkan med de växter vi vill odla. Särskilt när det gäller säd, den stapelvara vi behöver får att få våra kolhydrater/energi. Ett sädesfält kan liknas vid en naturlig stäpp/prärie. Den befinner sig ungefär i mitten av den naturliga successionen. En stäpp eller en prärie utvecklas inte vidare till en skog därför att den regelbundet blir betad av stora hjordar gräsätare, samt råkar ut för gräsbränder med jämna mellanrum. Gräsrötterna klarar sig, men de buskar och träd som hunnit slå rot stryker med. På ett sädesfält plöjer vi jorden efter skörden eller senast före sådd. Inga levande rötter finns kvar i jorden och vad värre är, svamphyferna trasas sönder. Åkern kastas i ett slag tillbaka till steg ett i den naturliga successionen. Den domineras av bakterier som inte kan ge säden den balans mellan de olika sorternas kväve som den behöver.

Ett regenerativt jordbruk

För att få ett uthållig jordbruk måste vi använda metoder som är så skonsamma som möjligt för mikrolivet i jorden. Det finns idag flera sådana metoder där man alltid håller marken täckt med mellangrödor och undviker att plöja. Dessa metoder kallas re-generativt jordbruk. Det man strävar efter är att återskapa är ett mikroliv i rätt omfattning och rätt balans.

Video:

 

—————————————————————————————————————————————-

 

Övningar:

 

 

 

Läs mer