menu

Hur uppstår idéer?

När vi får en idé kan det kännas som att den dök upp ur tomma intet, men ofta når man den i själva verket efter en rad medvetna eller omedvetna steg. Att har kännedom om hur den processen ofta ser ut kan vara användbart. Följande information bygger på tidig forskning av Wallace, (i mitten av 1900-talet) och en rad andra källor men även på mina egna erfarenheter:

1. Du har färdigheter inom ett område, t ex ett livsområde, ett yrke eller ett hantverk.

2. En fråga som ska lösas uppstår och det är då fördelaktigt att göra följande:

A) FAKTA.

Samla in så mycket fakta du kan kring problemet.

B) SPECIFICERA.

Specificera problemet, det vill säga, ställ den rätta frågan som ska lösas. Att ställa den rätta frågan kan vara halva lösningen!

C) PRIORITERA.

Prioritera frågan, d v s känn att detta är viktigt – det är det som ger energi till inre processen och sätter igång den.

D) LÄMNA DET.

Lämna det därefter ”i träda” ett tag! Låt det undermedvetna arbeta i fred, låt problemet bearbetas av ”den inre datorn”, ta en promenad, sov på saken, eller t o m strunta i det under en tid!

3. Plötsligt uppstår därefter ibland den ”aha-upplevelse” som vi kallar ”inspiration”!
Det finns otaliga berättelser om hur nya idéer inom så vitt skilda områden som fysik, matematik, konst eller musik har kommit i drömmen eller i ett avslappnat tillstånd då personen tänkt på något helt annat. Jag kände själv en uppfinnare som metodiskt använde det här och jag har använt mig av det själv.
Alla idéer håller sen inte när de ska bli verklighet eller måste omarbetas och förverkligandet kan förstås ibland handla mer om transpiration än om inspiration! Men ibland kan också en ny idé vara en ”starter” som under arbetet leder till något annat. Att våga ändra riktning kan vara en viktig del i den konstnärliga processen.

 

Bild 1 ideer

Underlättande faktorer

Vissa miljöer stimulerar till kreativitet medan andra hindrar. Varför har så många författare suttit och skrivit på caféer? Varför har konstnärer rest så mycket? En kreativ miljö kan vara en omgivning med lagom mycket nya intryck. Men det finns några saker att tänka på:

Yttre faktorer

  • Ett klassrum eller arbetsplats måste kännas trygg för att idéer ska flöda, det måste finnas utrymme för att ”göra bort sig” för att tankarna ska vandra på ett lekfullt sätt.
  • Finns det någon eller några med negativ attityd kan en hel grupp frysas vad gäller nytänkande.
  • En hälsosam miljö innehåller också små pauser då vi får vila tanken; fikapauserna på jobbet kan vara viktiga för den distans man behöver i processen. När vi tittar bort från problemet en liten stund kommer ofta lösningen snabbare.
  • Stimulans i lagom dos är bra. Känner du dig tom på intryck, samla nya: titta på Pinterest, sätt dig och googla eller titta i en konstbok, eller framför allt, gå och titta på utställningar!

Inre faktorer

  • Ett nyfiket, öppet, frågvist sinne är en fördel.
  • Ta in många intryck och åsikter från andra, men välj själv!
  • Välj inte för fort bland möjligheterna utan bejaka mångtydigheten, låt motsatserna och frågorna ligga där och skava ett tag inombords – vänta lite och ha tillit!

Försök själv

Prova att ta med dig ett problem i sömnen, en fråga som ska lösas. Kanske ett personligt problem eller ett bildproblem. Lägg papper och penna vid sängen och bestäm dig för att du ska få ett svar. Formulera gärna en målbild: Hur ska du känna dig när du kommit på det, vad ska lösningen innehålla för kvalitéer? Kanhända kommer din lösning precis när du vaknar eller just innan du ska somna.
Det lyckas kanske inte alltid men du har ofta många nätter på dig och det undermedvetna är en gratis, städse närvarande konsult! Jag har själv flera gånger erhållit uppslag om nya vägar och idéer både i drömmen och i tillståndet mellan dröm och vakenhet.

Idebok

Klottra ner dina idéer så fort de kommer och se till att skaffa dig en idébok eller pärm där du samlar skisser, tankar, färgkombinationer och kanske viktiga motiv du någon gång vill arbeta med. En idébok kan bli ett viktigt arbetsredskap i måleriet, ett komplement till sådant du kanske fotar i telefonen.
Komposition

Komposition

Komposition är något personligt

När en komposition känns rätt för dig är den rätt – i ditt inre finns en kompass att följa.
Varje komposition är på något vis ett avtryck av just den människa som utfört den. Men man kan ibland känna att ”något inte stämmer”, ”det blir inte som jag vill” utan att veta hur det ska rättas till. Då kan några regler kring komposition vara bra att kunna. Du kan känna till dem för att stämma av mot dem, men det är alltså därmed inte sagt att du alltid ska följa dem. Kanhända vill du att några element i bilden ska vara just disharmoniska! Regler inom måleriet är ibland bara till för att brytas och en mycket välordnad bild kan för vissa kännas tråkig. Konst är något personligt och den viktigaste juryn är du själv.

Spegelvänd

Mitt eget sätt att stämma av vad som ska ändras i kompositionen är att titta på bilden spegelvänt. Spegeln är min fröken! Att vända bilden upp och ner kan också vara ett sätt att se bilden med nya ögon, att fota av den och titta på den i mobilen ett annat, men jag tycker Snövits styvmor hade en poäng när hon fick sanningen ur spegeln. En fickspegel ingår alltid i min målarutrustning.

Kort om riktningar

Centrering är ofta vanligt hos barn och nybörjare. En ocentrerad placering eller en diagonal riktning ger bilden mer laddning.
Stående format är mer dynamiska än liggande. (Det sägs att olika karaktärer väljer olika format!)
Går vägen framåt eller bakåt? Stupar berget ner eller stiger brant uppåt? Det blir tvärtom om du spegelvänder den eftersom höger och vänster har olika laddning för oss. Störtande linjer ter sig dramatiska i en bild. Horisontala linjer stabiliserar.

Vi projicerar oss själva på bildytan

Vi ser oss själva uttryckta i bildytan, vi ”projicerar” oss själva på bilden, därmed får bildens olika delar olika kvalitéer. Vårt sätt att tolka har inte med skrivriktningen att göra. Vi har en högerdominant och en vänstersvag sida och ser därför gärna höger som framåt och vänster som bakåt. Vi har huvudet upp och fötterna ner och nere på bildytan har därför en annan laddning än upptill. (Vi kan även höra det i språket: ”Jag känner mig uppåt”!)

Balanserande element

Du kan titta på din bild och balansera element. Använd skuggor, moln eller annat för att skapa rytmer i bildens rörelser. Att träna sig i komposition är att skärpa sitt inre lyssnande. Studera gärna förbindelselinjer och balanserande element i mästarmålningar.
Komposition 2

Gyllene snittet

Om du ber en människa dela in en sträcka i två delar, men inte på mitten väljer hen ofta punkten för gyllene snittet och det här är ett matematiskt förhållande som återkommer i naturen:
A förhåller sig till B så som B förhåller sig till A+B. Efter den principen är våra kroppar och mycket i naturen uppbyggt.
Du finner detta talförhållande i hur ett blomkålshuvuds knoppar formar sig, hur bladen bildas längs en stjälk, i en snäckas form eller i dina egna leders proportioner.
Om du t ex vill lägga horisonten i din målning i gyllene snittet räknar du ut 0.61 av sträckan.

Låt det viktiga i din bild ligga i gyllene snittet (räkna på både bredd och höjd) så blir det oftast rätt.

 

Lämna luft framför

Om du porträtterar en person i profil, lämna gärna luft framför ansiktet och lämna på samma sätt luft framför något annat som har en ”framsida”.

Se din målning som en film

Ställ dig frågan vad som är väsentligt i bilden. Vad vill du ha sagt och hur uttrycker du det bäst? Vem spelar ”huvudroll” i bilden och vilka element är ”statister”? Har du för många huvudpersoner blir filmen ointressant. Varje yta och element ska ha sitt berättigande. Men kanske använder du tomma ytor för att tala om tystnad. Känn efter!

Vinkelben

Använd vinkelben för att se om du ska ta bort något parti av bilden, det underlättar mycket när du vill se hur du kan beskära.

Ta bort saker ur bilden

Blunda med ett öga och håll ena handen framför synfältet om du för din syn vill trolla bort vissa bildelement och se hur det ter sig.
Standardformat
Kilramar och pannåer köps i vissa standardformat.
F-formaten är de vanligaste. F står för Figur (kroki).
L står för Landskap och är mer avlångt.
M står för Marint och är ännu mer avlångt.
K står för Kubistiskt. Ett kubistiskt format har mindre dynamik, är balanserat och mer stumt än de rektangulära. Det är oftast svårare att arbeta med. Men meditativa bilder som t ex buddismens mandalas, är ofta fyrkantiga med ett centrerat fokus.

 

Kubistiskt (K)

22×20 cm (K1)

24×22 cm (K2)

27×27 cm (K3)

33×30 cm (K4)

35×32 cm (K5)

41×37 cm (K6)

46×42 cm (K8)

55×50 cm (K10)

61×55 cm (K12)

65×58 cm (K15)

73×66 cm (K20)

81×73 cm (K25)

92×83 cm (K30)

100×90 cm (K40)

116×104 cm (K50)

Landskap (L)

22×14 cm (L1)

24×16 cm (L2)

27×19 cm (L3)

33×22 cm (L4)

35×24 cm (L5)

41×27 cm (L6)

46×33 cm (L8)

55×38 cm (L10)

61×46 cm (L12)

65×50 cm (L15)

73×54 cm (L20)

81×60 cm (L25)

92×65 cm (L30)

100×73 cm (L40)

116×81 cm (L50)

Marint (M)

22×12 cm (M1)

24×12 cm (M2)

27×16 cm (M3)

33×19 cm (M4)

35×22 cm (M5)

41×24 cm (M6)

46×27 cm (M8)

55×33 cm (M10)

61×38 cm (M12)

65×46 cm (M15)

73×50 cm (M20)

81×50 cm (M25)
92×60 cm (M30)

100×65 cm (M40)

116×73 cm (M50)

Figur (F)

22×16 cm (F1)

24×19 cm (F2)

27×22 cm (F3)

33×24 cm (F4)

35×27 cm (F5)

41×33 cm (F6)

46×38 cm (F8)

55×46 cm (F10)

61×50 cm (F12)

65×54 cm (F15)

73×60 cm (F20)

81×65 cm (F25)

92×73 cm (F30)

100×81 cm (F40)

116×89 cm (F50)

Mer för elever:

Studiebesök Thielska Galleriet

Måla vatten

Träd i konsten

Studiebesök på Nationalmuseum

Spontan lek med färg och form

Människor i rörelse

Landskap

Om olja

Materiallära

Färglära

Skiktmåleri

Så målar jag ljus

Idéer och kompoisition

Om Akryl

Om Tempera

Viktigt om hälsa

Memoreringssånger

Elevutställning

Ta med till kursen