menu

Målarduk

Det är framförallt två saker som styr valet av underlag: Hur grov gräng (ytstruktur) du vill ha och hur pass sugande ytan ska vara.
Det finns målardukar av många typer, vanligast är bomull eller linne. En bra duk ska vara jämn och tät i väven, utan knutar. Bommullsdukar är  inte lika stadiga och hållbara som linne och de kan inte lika lätt sträckas genom att fuktas på baksidan som går bra att göra med linne. Men de funkar för mindre format. Till större målningar är det bäst med linneduk, även om den är dyrare. Om du spänner duken själv har du större urval av dukkvaliteter. Tidaholm säljer en prisvärd svensk målarduk. Vill du måla på riktigt grov väv kanske du väljer jute. Vill du inte spänna upp den på kilram är limning mot träskiva (masonite eller MDF-board) också en möjlighet.

I gamla biblioteket

Olika grunderingar

Ska du måla i olja kan du välja oljegrunderad, akrylgrunderad eller allroundpreparerad duk. På den oljegrunderade torkar färgen långsammare, det kan passa om du vill att färgen ska vara ”öppen” längre, t ex vid porträttmåleri, men ska du måla i skikt är allroundduken bättre. Dukarna anges oftast som ”sugande”, ”halvsugande” eller ”ickesugande” duk.

Uppspänning

Du kan spänna upp en duk innan eller efter du målat den. För att kunna spänna upp en målning måste du lämna minst 5 cm på kanterna runt om när du målar och du behöver en dukspännartång och en häftpistol. Kilram finns att köpa i de längder du väljer. Vid större format 1-1,5 meter, bör du också ha en tvärslå.

Montera kilramen

Sätt ihop de fyra delarna med den fasade sidan åt samma håll. Den ska du vända mot duken. Mät diagonalerna, när de är lika är kilramen vinkelrät. Du kan också kolla med en vinkelhake.
Ev låser du nu fast hörnen med häftpistol under arbetet, detta kan vara bra när du har en större duk.

Klamra fast duken

Bäst är att titta på någon beskrivande film på You Tube så att du ser hur man gör, det finns många. Men i korta drag gör du så här:

Slå ihop din kilram (utan kilar) och kolla sen att den är vinkelrät genom att mäta diagonalerna och se att de har samma mått.
Lägg kilramen med den fasade sidan mot dukens baksida.
Se till att det finns minst fem cm duk utanför ramen runt om.
Sätt fast en klammer på ena sidan.
Sätt en klammer på andra sidan. Använd dukspännartång.
Gör samma sak på de motstående sidorna med hjälp av tången och häftpistol.
Fäst sedan växelvis de olika sidorna med 3-5 com intervall. Var noga med att sträcka duken lika mycket hela tiden, annars kan det bli bubblor i duken. Skär sedan bort överflödig duk runt om. Avsluta med att vika in och klamra fast hörnorna.

Sträck duken

Om den inte är tillräckligt spänd slår du i de kilar som medföljer och hamrar lite på var och en runt om, alla åtta i tur och ordning några varv. Ramen särar sig då och duken sträcks. Den ska bli som ett trumskinn. Om den slaknar med åren kan man också på detta vis sträcka den. Du kan vid behov också duschspruta på baksidan.

Limma upp duken på träskiva

Skaffa en träskiva som passar din duk. Tänk på att minst 5 mm av bilden försvinner bakom tavelramens fals. Lägg ut tidningar på bordet och lägg på skivan. Blanda några mastskedar trälim med en tsk vatten så det blir mer strykbart. Ta en bred pensel och pensla på trälim på hela ytan. Gör därefter detsamma med dukens baksida. Lägg snabbt på den då den (särskilt linne) kan krympa. Därefter lägger du en skyddspapp eller tidningar över och kavlar med brödkavel på bilden, från mitten ut mot sidorna. Detta moment är viktigt då annars bubblor kan uppstå. Lägger den sedan i press under t ex tunga böcker i några timmar.

Har du en alltför tunn skiva och en stor bild kan duken ibland böja skivan när den torkar. I så fall kan du limma grov papp eller duk på baksidan så böjer den sig tillbaka.

Gesso

Gesso kallas det man stryker på underlaget för grundering av underlaget, så att ytan blir slät, lagom absorberande och ger bra grepp för färgen. Ordet gesso kommer av det italienska ordet för gips och krita och den fungerar också som en skyddande barriär mellan färg och underlag, till exempel så att linnefibrer i en målarduk inte skadas av oljefärg.

Men till duken behövdes en mer flexibel grundering eftersom den till skillnad från en träpannå, konstant rörde sig. (Är grunden för stum uppstår uppstår krackeleringar och färgen flagnar). För att göra ”gesson”, som blandningen för grundering kallas, mer flexibel tillsatte man linolja till blandningen och så småningom uteslöts limmet helt och hållet. Man tillredde en oljegrund baserad på bara krita, pigment och linolja. Idag finns färdig gesso att köpa, den är oftast akrylbaserad och går att använda till både akryl och olja.

Träpannå

Men man kan använda träunderlag även idag! Fördelen med att arbeta på en träpannå är att det är ett billigt alternativ och ger ett stadigt och permanent underlag. Idag kan du på brädgården köpa masonit eller MDF och få den tillkapad i önskat format. Men vill du arbeta i större format finns det risk för att skivmaterial slår sig. Stora träpannåer väger också mycket och kan vara otympliga att frakta.

Skapa en egen pannå av målarduk och träskiva

Såga till en masonit- eller MDF-skiva och använd den blanka sidan. Slipa av den lätt med fint sandpapper och ta bort ev fettfläckar med T-sprit. Blanda trälim med en liten gnutta vatten så att den blir något lösare. Pensla limmet på både målarduken och skivan och placera målarduken på skivan. Placera en ren bomullstrasa, papper eller liknande över målarduken så att kanterna täcks. Tag en kavel, flaska eller liknande och kavla med tryck från mitten och ut mot kanterna tills allt är slätt och fint, inga luftbubblor ska finnas. Placera därefter tyngder på (böcker) och låt torka i 2-3 timmar. (Kavlingen är viktig då luftbubblor annars lätt uppstår och de går inte att avlägsna efteråt).

En yta av akrylbaserad gesso

Slipa MDF-skivan med sandpapper, tvätta av ytan med T-röd, för att få bort eventuella fettfläckar och applicera sedan gesson direkt på träskivan med en slät roller i parallella penseldrag och låt det bli helt yttorrt. Måla också panelens kortsidor för att förhindra att luftfuktighet tränger in. Rolla sedan ytterligare ett skikt gesso i den andra riktiningen.

När ytan är helt torr (vänta gärna några timmar) kan du jämna till ytan med ett fint sandpapper. Önskar du en ännu slätare yta kan du lägga på fler lager gesso och slipa mellan varje lager. De gamla mästarnas pannåer kunde vara släta som elfenben och många uppskattar en slät yta, särskilt för att kunna arbeta detaljerat. Vill du istället ha en grov yta kan du arbeta med synliga, korta penseldrag som du drar i olika riktningar. Du kan även använda långhårig roller och få en ”gräng” att arbeta på. Man kan till och med tillsätta texturmaterial till sin gesso eller färga gesson med akrylfärg i önskad ton. – prova dig fram för att hitta vad som passar just dig!
Om den känns för sugande kan man måla på ett skikt akrylmedium (matt), utspätt med vatten ca 4:1. Denna yta ger en väldigt bra grund att fortsätta arbeta på.
Ett billigt sätt att grundera en pannå är att köpa matt takfärg och rolla.

Räta ut en pannå som buktar sig

Om du märker att pannån slår sig, vilket kan hända då du arbetar i stora format, så applicera ett eller två lager gesso på baksidan så bör den jämna ut sig själv, eller limma på ett stort blött papper. Ibland kan det räcka det med ett målat ”X” på baksidan, från hörn till hörn.

Vill du ha kvar träets färg för att måla på kan du isolerar den med ett par lager matt akrylmedium och måla direkt på det.

Penslar i ljus

 

Bra penslar

Bra penslar är viktigt för ett bra resultat och en givande målarupplevelse. Att snåla på penslarna är som att ge ett barn som ska lära sig spela musik ett barninstrument – det kommer aldrig att låta bra, hur skickligt barnet än blir.

Varje penselsort har sina möjligheter. Prova dig fram och finn dina favoriter.
Långskaftade penslar passar bra för den som står och målar och vill kunna ha lite distans till duken. Korta aldrig själv av skaftet, det är avpassat så att penseln ska ligga harmoniskt i handen. Styva platta borstpenslar lämpar sig för grova breda penseldrag och för schumring, medan den som vill åstadkomma släta ytor där inte penseldragen syns bör välja mjukare penslar. Man skiljde förr på borst- (ofta av svinborst) och hårpenslar (ofta av ekorrhår eller mårdhår). Idag är de flesta penslar för olje- och akrylfärg syntetiska men härmar i sitt utförande dessa två typer.

Till stora ytor som ska täckas fordras breda, platta penslar, till detaljer smala men vad som är bra för just dig är personligt och har att göra med vilken stil du målar i.
Själv föredrar jag flexibiliteten i runda, mjuka penslar som med sin smala spets är bra till precisionsarbeten och samtidigt med ett lätt tryck kan täcka en bredare yta.
När det gäller platta penslar är de med filbertspets ofta dyrare, men de är härliga att arbeta med! När du köper en pensel, är de för att hålla formen bättre, limmade med ett svagt lim som du lätt slår ur.

Inte för smala 

Ett mycket gammalt, generellt råd är: Använd inte för smala penslar! Använd så breda penslar som möjligt, du arbetar effektivare, får frihet från petighet och du får klarare, renare färger med bredare penslar. Håll inte bara penseln så som man håller en penna, det finns också andra användbara grepp att experimentera med.

Tvätta penslarna

Penslar kostar en del och kan räcka längre om de vårdas. Torka vid oljemåleri först av så mycket färg som möjligt med trasan. Doppa den sen igen i lösningsmedel eller i linolja och gnugga igen mot trasan. Upprepa några gånger och tvätta sedan i såpa. Se till att du vid rengöring försöker få ut färgen i botten av penseln så den inte blir spretig för fort. Har du tillgång till en tvättho är det inte dumt att dra penseln en stund fram och tillbaka mot skurbrädan i såpa tills inte löddret får färg längre. Nagelborste är också bra för rengöring av roten av borsten med.
Själv har jag vid oljemåleri en burk med linolja stående vid staffliet. Penslar som jag inte använder kan stå där någon dag ibland. Då och då tvättar jag av dem jag inte behöver med såpa.

Intorkade penslar

Doppa dem i het äppelcidervinäger och tvätta i såpa ett par gånger, men lämna dem inte stående i den heta pannan för då är det risk att limningen i hylsan förstörs och penselhåren kan lossna helt.

Akryl

Akrylpenslar tvättas omsorgsfullt i såpa och vatten. (Men se för miljöns skull till att så mycket som möjligt av färgresterna hamnar i trasan. Den är lättare att rena vid förbränning än när ämnen hamnar i vattnet.)

 

Vad består färg av?

Pigment

Pigment är det som ger kulören och kan t ex. vara en jordart eller vara kemiskt framställt. Olika pigment har olika egenskaper, kanske täcker de väl eller tvärtom kanske är de bra att lasera med, torkar fort eller långsamt och kan vara ogiftiga eller giftiga. En del pigment är mycket dyra andra billiga, vilket spelar roll för priset på den färdiga färgen.

Bindemedel

Om pigmentet bara skulle blandas med vatten skulle det likt jord lossna från duken när vattnet dunstat. För att pigmentet ska binda till underlaget fordras ett bindemedel och bindemedlets art anger oftast färgtyp: Akrylfärg har akryl som bindemedel, oljefärg har linolja, äggoljetempera görs med ägg och linolja, limfärg görs av lim e t c. ( I akvarellfärg finns ett svagt lim som heter gummi arabicum).

Lösningsmedel

I akvarell, akryl, gouache och tempera är lösningsmedlet vatten, som vi kan blanda ut färgen med eller tvätta penslarna i. I oljemåleri är det förtunning av något slag.

 

Tillsatsämnen

I akryl finns många intressanta tillsatsämnen som förändrar färgens egenskaper och gör den tjockare, gör den grusig, gör att den torkar långsammare m m.

I oljefärg tillsätter vi ibland harts för att ge den högre glans, jämnare torkning och mindre gulning.

Lofoten 2 Målarkurs i Kunstnerhuset, Svolvaer, Lofoten, Norge.

Mer för elever:

Studiebesök Thielska Galleriet

Måla vatten

Träd i konsten

Studiebesök på Nationalmuseum

Spontan lek med färg och form

Människor i rörelse

Landskap

Om olja

Materiallära

Färglära

Skiktmåleri

Så målar jag ljus

Idéer och kompoisition

Om Akryl

Om Tempera

Viktigt om hälsa

Memoreringssånger

Elevutställning

Ta med till kursen